Tanjitan

jag kan lura dig vart jag vill. Igår var det en mycket speciell dag för det var både skärtorsdag och 1:a april. Men inga påskkärringar kom och knacka på, så nu har jag snart ätit upp allt godiset själv. (Kan bero på att jag var ganska barsk mot de som spraka på vår dörr under Halloween kanske) Inga aprilskämt delades ut från min sida och ingen försökte lura mig. Vart är världen på väg måste jag fråga mig?

Igår för ett herrans massa år sedan lades grunden till vad som senare kom att bli den bästa generationen Olsson genom tiderna. För då föddes farfar och utan han så hade inte den äldre generationen Olsson med pappa i täten funnits. Hade inte pappa med syskon funnit så hade ju inte den bästa generationen Olssons funnits heller. Men vänta missförstå mig inte nu. Det är inte din generation jag menar pappa, så du kan sluta sträcka så stolt på ryggen. Jag menar självklart min generation!!! Det som är så fantastiksk med min generation är att den där berömda Olsson genen har tagit ett extra steg i evolutionen. Ett helt otroligt steg faktisk främst när det gäller döttrarna Olsson. (Inget ont mot Jonatan) För titta på oss jag är kanske den som drabbats mest, eller värst (fri tolkning) av Olsson genen, men den syns verkligen hos mina systrar med. Har denna gen lyckats mutera sig så den påverkar både arv och miljö? Titta sen på de två systrarna Olsson från Stidsvig som utan tvekan ärvt ner genen från Kette Bowling. Får jag göra en kvalificerad gissning så finns den säkert hos Fanny också.

Men vad är den där berömda Olsson genen för något då? Jo, den kan ju ta lite olika uttryck som bland annat äppelkinder så runda att ögonen inte syns när man ler, men framförallt så skulle jag vilja beskriva det som ett personlighetsdrag. Att man är en glad skit, lite smått halvgalen, jävligt envis och framför allt så är man inte som någon annan. Då då är man en riktig Olsson oavsett vad man heter i efternamn!!! Sen tror jag även att Olsson systrar oavsett hur många gånger de bråkat, dragit varandra i håret eller kastat Oboy på varandra till slut mognar och inser att de ställer upp för varandra i vått och torrt fast kanske lite på sitt eget vis!

Sen senast så har ju mamma och pappa haft bröllopsdag och fick i present otroligt fina foton på sina mest älskade hundar. Ja och vi döttrar fick ju också vara med på ett hörn. Fotograf var Jonna Olsson (japp Kette Bowlings dotter) och bilderna blev helt underbara. Här är en del smakprov:










Vi är så nöjda med bilderna och detta är bara ett litet urval av alla fantastiska bilder Jonna knäppte på oss. Så behöver du en fotograf eller inte vet vad du ska ge bort till dina föräldrar, mor och far-föräldrar, dop eller bröllopspresent ge foton från Jonna eller ett presentkort på fotografering. Perfekt och mycket uppskattat!

Kika in på hennes hemsida för fler uppgifter och mer av hennes bilder: http://jfoto.dinstudio.se

På återseende gott folk!