Tanjitan

Har precis avnjutit en välförtjänt grovmacka. Ni vet don efter person. Tydligen är jag en grovis!

 Idag mår jag som jag förtjänar och då är det inte dagen efter fest utan dagen efter  Klippans Fk:s Starkemans tävlingen.


Tänkte ta till ett klassiskt ordspråk här; När huvudet är dumt får kroppen lida och idag lider min kropp av enorm träningsvärk. Fast träningsvärk är ju egentligen bara klenheten som kryper ut så det är ju lite positivt i sig. Alla som någon gång har råkat ut för ordentlig träningsvärk vet att man lider sig igenom den med blandade känslor. Det är liksom något bitterljuvt över att känna så här. Jag skulle vilja dela upp det i tre olika känslor. Den första känslan är fascination, helt plötsligt känner man smärta i muskler man inte ens visste fanns. Den andra känslan är stolthet, att man lyckats pressa sin kropp till såna nivåer så kroppen måste säga i från. I mitt fall behövde jag inte pressa kroppen så mycket, då jag är fruktansvärt otränad men jag känner stolthet ändå. Den tredje känslan är just smärtan, den malande, ömande plågande känsla som drabbar en så fort man rör sig. Men vad är det då som driver folk till att jaga den här träningsvärken. Jo det är det faktum att de två först nämnda känslorna fascinationen och stoltheten är så pass starka att man efter ett tag glömmer bort hur ont man faktiskt hade.

Måste säga att jag blev både imponerad och förskräckt under Starketävlingen i går. Imponerad av att jag faktiskt genomförde alla utom ett. Hade jag försökt mig på det momentet som innefattar bland annat hopp över 86 cm höga häckar lovar jag att jag fått fira in det nya året i gipsvagga. Sen blev jag lite förskräckt att jag låtit min kropp förfalla så enormt. Men som med allt annat de positiva känslorna är lättare att komma ihåg. Starkemans tävlingen är en kul tradition som Ralf i Klippans FK annordnar, det tackar vi han för. Igår var det hela 17 st mer eller mindre starka individer som ställde upp. Men kul var det! En överlägsen vinnare i tjejklassen hon slaktade oss med vinst i alla grenarna. Själv trillade jag in på en tredje plats och fick en limpa grovbröd som bevis på min kämpar insats. I killklassen sprutade adrenalinet och de gav verkligen allt och lite till. Vann gjorde tyvärr en häcklöpare, Fimpen. På andra plats kom Otto vår starka spjutkastare och trea blev snabbe Daniel. Det var för övrigt Daniels tjej, Kim som sopade banan med oss i tjejklassen.

Ikväll blir det älg, rissotto och en massa annat gott när det nya året ska firas in! Men först ska jag se vilka under en spikmatta kan göra med en kropp full av träningsvärk.

Gott nytt år på er alla! På återseende gott folk!